Partikelstorlekarna

Partikelstorlekarna anger den fysikala storleken på partiklar, vanligtvis uttryckt som diameter. Storleksområdet sträcker sig från nanometer till mikrometer, och enhet används ofta nm eller μm. Storleken används tillsammans med partiklars form och yta för att beskriva hur de beter sig i suspensioner, aerosoler eller fasta ämnen.

Partikelstorleken beskrivs ofta som en fördelning. Den kan vara antalbaserad, volymbaserad eller masbaserad, vilket påverkar hur man tolkar spridning och egenskaper. Begreppet skiljer mellan primära partiklar och agglomerat eller aggregat, där sammanfogade partiklar kan ha en annan effektiv storlek än enskilda enheter.

Metoder för att bestämma storlek varierar utifrån område och permissions. Dynamic light scattering (DLS) mäter hydrodynamisk diameter i suspensioner. Nanopartikelspårning (NTA) följer individuella partiklar i rörliga banor. Elektroniemikroskopi (SEM/TEM) ger direkta bilder av enskilda partiklar. Laserdiffraction täcker breda storleksområden, medan siktning (sieve) används för större partiklar. För aerosoler kan aerodynamisk diameter och partikelstorlek bedömas med impaktor och relaterade tekniker.

Storleken har stor betydelse för egenskaper och tillämpningar. Den påverkar yta och reaktivitet, upplösning och färg, optiska egenskaper samt hur partiklar transporteras och avlägsnas i luft eller vatten. Inom läkemedel, elektronik, färgämnen och katalys används kontroll av partikelstorlek för att styra prestanda. Nanomaterial kräver särskild uppmärksamhet i riskbedömningar och regleringar på grund av potentiella hälso- och miljöeffekter.