Parbindning

Parbindning är en kemisk bindning som uppstår när två atomer delar en eller flera elektronpar. Genom delat elektronpar kan varje atom uppnå en stabil yttre elektronkonfiguration, ofta enligt oktettregeln. Parbindning är vanlig i både organiska och oorganiska föreningar och är ett centralt begrepp i kovalent bindning, i motsats till jonbindning där elektrostatisk attraktion mellan laddade joner dominerar.

Enkel parbindning bildas när ett elektronpar delas mellan två kärnor och skapar en sigma-bindning längs bindningsaxeln. Flera delade elektronpar ger dubbelbindning (två par) eller trippelbindning (tre par). I molekylär orbitalteori uppträder sigma-bindningar av end-to-end-överlappning av orbitaler, medan pi-bindningar uppstår från sidoliggande överlappning av p-orbitaler och ofta finns i sammanbindningar av fler än ett elektronpar. Bindningarnas styrka ökar med antal delade elektronpar och med överlappningens effektivitet; härledningen speglas i bindningsenergi och bindningslängd, där starkare bindningar motsvarar kortare bindningslängder.

Polarity uppstår när det råder elektonegativitetsdifferens mellan de ingående atomerna. Om skillnaden är liten blir parbindningen nästan apolär; större skillnader ger polära kovalenta bindningar med dipolmoment.

Jämfört med jonbindningar innebär parbindningar delning av elektroner mellan atomerna i en molekyl och ofta specifik geometri som beskrt av VSEPR-teorin. Vanliga exempel där parbindning är centralt är vatten (H2O), koldioxid (CO2), metan (CH4) och formamid (NH2CHO). Parbindning utgör grunden för molekylers struktur, reaktivitet och många fysiska egenskaper.