Otillräcklighetskänsla

Otillräcklighetskänsla är en subjektiv upplevelse av att inte räcka till eller inte vara tillräckligt bra i förhållande till egna eller andras förväntningar. Känslan kan vara ihållande eller tillfällig och förekomma i olika livsområden. Den grundläggs ofta i upplevelser av misslyckanden, kritik eller konstant jämförelse med andra samt i personlig perfektionism och internaliserade normer.

Orsakerna är mångfacetterade: tidiga erfarenheter av bedömning, låg självkänsla, kognitiva förvrängningar som förstorar fel samt allt-eller-inget-tänkande, och kulturella eller kontextuella normer som betonar prestation. Inom psykologin har begreppet inferiority feelings (otillräcklighetskänslor) och Alfred Adlers idé om överlägsenhetsträv varit centrala när man beskriver hur människor söker kompensation eller undvikande av svaghet.

Konsekvenserna kan vara begränsande: undvikande beteende, prestationsångest, sänkt självförtroende och i värsta fall depressiva eller ångestrelaterade symtom. Det finns inga formella diagnostiska kriterier i DSM-5 för själva känslan; den bedöms vanligtvis genom självrapportering och klinisk bedömning av hur starkt den påverkar vardagen och funktioner i relationer och arbete.

Behandling syftar till att stärka självkänslan och korrigera kognitiva förvrängningar samt utveckla färdigheter för att hantera misslyckanden. Vanliga tillvägagångssätt inkluderar kognitiv beteendeterapi, psykodynamisk terapi samt arbeten med självkänsla och copingstrategier, till exempel självsnällhet, mindfulness och gradvis exponering för sociala och prestationsrelaterade situationer. Stöd från närstående kan också vara viktigt.

Se även: självkänsla, inferiority feelings, komplex av underlägsenhet, jämförelse, perfektionism, ångest.