OHbindningarna

OHbindningarna är en typ av vätebindningar som uppkommer när hydroxylgruppen (–OH) i en molekyl fungerar som donator eller acceptor i en vätebindning. En OHbindning bildas när det delvis positiva väteatomet i O–H-gruppen attraheras av ett elektronpar hos en annan atom, vanligtvis syre eller kväve, i en annan molekyl eller i en del av samma molekyl. Bindningen är icke-kovalent och starkare än van der Waals-krafter men svagare än kovalenta bindningar.

Förekomst och betydelse: OHbindningarna är särskilt vanliga i vatten, alkoholer, fenoler och karboxylsyror. I vatten kan varje molekyl delta i upp till fyra vätebindningar (två donatorer och två acceptorer), vilket ger hög kokpunkt, god löslighet i vatten och ett vätebindningsnätverk som påverkar dess fysikaliska egenskaper. I alkoholer bildar OH-gruppen liknande men oftast svagare nätverk; längre kolkedjor minskar den relativa påverkan. Karboxylsyror kan bilda cykliska dimers med två vätebindningar, vilket höjer smält- och kokpunkten jämfört med många alkoholer.

Geometri och styrka: Vätebindningar av OH-typen är riktade och blir starkare när O–H…O-vinkeln är nära rät. O…O-avståndet ligger omkring 2,7 Å. Energin ligger vanligen i intervallet cirka 5–30 kJ/mol beroende på omgivning.

Betydelse: OHbindningarna påverkar vattnets struktur och egenskaper, löslighet i vatten samt många biologiska processer inklusive proteinveckning och molekylära interaktioner.