Närsynthet

Närsynthet, även kallad myopi, är ett vanligt refraktionsfel där ögats brytande kraft gör att ljuset fokuseras framför näthinnan när blicken är riktad mot avlägsna objekt. Personer med närsynthet upplever ofta suddig syn på avstånd medan närsynen kan vara god. Myopi mäts i dioptrier och definieras vanligtvis av negativa värden. Utbredningen är hög bland barn och ungdomar och påverkas av både arv och miljö. Grad av synfel varierar från lätt till hög.

Orsaker och riskfaktorer: en förlängning av ögongloben eller för stark brytning i hornhinna eller lins är huvudsakliga orsaker. Genetiska faktorer är starkt kopplade; risk ökar hos barn vars föräldrar har närsynthet. Miljöfaktorer, som mycket närarbete och mindre tid utomhus under barndomen, har kopplats till ökad progression hos barn och ungdomar.

Symtom och diagnostik: suddig syn på avstånd, ögontrötthet eller huvudvärk vid långtidsarbete är vanligt. Synundersökning hos optiker eller ögonläkare inkluderar synskärpa, refraktionsmätning och undersökning av näthinnan för att utesluta komplikationer. Behandling: glasögon är vanligt första alternativ. Kontaktlinser, inklusive mjuka eller hårda linser, kan användas. Vid behov kan kirurgiska alternativ övervägas, till exempel LASIK eller PRK, om patienten uppfyller medicinska kriterier. Ortokeratologi (nattlinser) kan användas för att temporärt minska närsynthet hos barn och unga.

Prognos och komplikationer: närsynthet är vanligtvis väl hanterad med korrekt syn och uppföljning. Hög myopi ökar risken för näthinneavlossning, näthinneförändringar och glaukom. Förebyggande åtgärder fokuserar på regelbundna kontroller och att uppmuntra barn till utomhusaktiviteter samt pauser vid långvarigt närarbete.