Näringsutarmning

Näringsutarmning, ofta kallad malnutrition, är ett tillstånd där kroppens näringsstatus försämras på grund av otillräckligt intag av energi eller näringsämnen, nedsatt upptag eller ökade behov. Det kan drabba alla åldrar men är särskilt vanligt bland spädbarn, småbarn, gravida och äldre. Tillståndet kan innefatta energibrist, proteinbrist samt mikronäringsbrister som järn, jod, vitamin A och zink.

Orsakerna är ofta samverkande: livsmedelsosäkerhet och fattigdom, sjukdomar som påverkar näringsintag eller tarmabsorption, kroniska infektioner, alkoholmissbruk, ålder och fysiologiska tillstånd som graviditet eller amning. Riskgrupper är barn under fem år, gravida kvinnor, äldre och personer med kroniska sjukdomar eller funktionsnedsättning.

Symtom och konsekvenser varierar. Brist på energi och protein kan leda till viktminskning, muskelförtvining och försämrad immunitet, vilket ökar mottagligheten för infektioner. Mikronäringsbrister orsakar anemi, benskörhet, syn- och hudproblem samt nedsatt utveckling hos barn. Diagnostik baseras på vikt, längd eller MUAC samt laboratorieprov som hemoglobin och ferritin.

Behandling fokuserar på att återställa energi- och näringsbalansen samt behandla underliggande orsaker. Det innebär kostförändringar, tillägg av energi och protein, samt tillskott av vitaminer och mineraler och vård av samtidiga sjukdomar. Vid allvarlig undernäring används särskilda näringsprogram och uppföljning. Förebyggande åtgärder inkluderar förbättrad livsmedelsförsörjning, stöd till amning, målgruppsanpassade tillskott och åtgärder för att minska infektioner och sanitära risker.