Näringsflöden

Näringsflöden avser hur näringsämnen—vanligtvis kväve och fosfor—rör sig genom ett ekosystem eller ett geografiskt område över tid. Flödena beskriver tillförsel, fördelning mellan olika reservoarer (växter, djur, jord, vatten och atmosfären) samt hur ämnen lämnar systemet igen och hur de återcirkulerar mellan biotiska och abiotiska komponenter.

Viktiga processer inom näringsflödena inkluderar tillförsel genom atmosfärisk deposition och vittring, upptag av växter och djur, nedbrytning av organiskt material och mineralisering som omvandlar organiska former till oorganiska näringsämnen. Immobilisering binder näringsämnen i mikroorganismernas biomassa, medan interna flöden uppstår mellan växter, djur, mikroorganismer och mark. Förluster sker genom avrinning till vatten, läckage ur marken samt volatilisering och omvandling till gaser som N2 och N2O vid nitrifikation och denitrifikation.

Nära relaterade metoder används för att studera och beskriva näringsflöden, bland annat näringsbudgetar och massbalanser som anger tillförsel, lagring och förlust över tid. Fältobservationer kombineras med modeller som används i olika skala, från små avrinningsområden till sjöar och landskap, för att förstå hur flödena styr produktivitet, näringsbegränsningar och ekosystemtjänster.

Människans aktiviteter påverkar näringsflöden betydligt genom jordbruk, avloppsvatten, föroreningar och förändringar i mark- och vattenanvändning. Hantering syftar ofta till att minska oönskade förluster och eutrofiering, exempelvis genom effektiv gödsling, skydd av våtmarker och förbättrad markvård.