Nyetableringar

Nyetableringar är ett statistiskt begrepp som beskriver bildandet av nya företag inom ett avgränsat geografiskt område och under en viss tidsperiod. I svensk officiell statistik kan nyetableringar omfatta nyregistrerade företag i olika bolagsformer, såsom aktiebolag (AB), handelsbolag (HB) och enskild firma, beroende på vilka register som används.

Datakälla och metod: Nyetableringar räknas vanligtvis utifrån registreringar hos Bolagsverket och kompletteras med uppgifter i Statistiska centralbyrån (SCB) företagsstatistik. Vissa källor inkluderar endast formella bolagsformer, medan andra försöker fånga all nyföretagsstart när den registreras. Begreppet och registreringspraxis kan därför variera över tid och mellan databaser.

Betydelse: Antalet nyetableringar används som en indikator på entreprenöriell dynamik, företagsstart och potentiell sysselsättning. Myndigheter och regionala aktörer använder måttet för att analysera skillnader mellan regioner, utvärdera effekter av företagsfrämjande program, regelförenkling och finansieringstillgång samt följa konjunkturutvecklingen.

Trender och mönster: Nyetableringar är ofta tätare i storstadsområden och regioner med stark arbetsmarknad, men program och omställningsinsatser kan öka aktiviteten i mindre kommuner. Sektorfördelningen speglar i stor utsträckning den övergripande ekonomin, med tjänster, bygg och handel väl representerade, och i större utsträckning information och kommunikation i teknikdrivna regioner.

Begränsningar: Nyetableringsstatistik påverkas av hur begreppet definieras och vilka registreringar som inkluderas. Denna begränsning innebär att måttet inte direkt mäter överlevnad, tillväxt eller lönsamhet, och jämförelser över tid och mellan länder kräver harmonisering av källor och definitioner.