NKcellsmedierade

NK-celler, eller naturliga mördarceller, spelar en central roll i det medfödda immunförsvaret genom att medverka i NK-cellsmedierad cytotoxicitet mot virusinfekterade och tumörceller utan tidigare sensitization. De känner igen stressade eller förändrade celler via en balans av aktiverande och inhiberande receptorer. Inhiberande receptorer, bland andra KIR och NKG2A som interagerar med MHC class I-molekyler, hämmar aktivering och bidrar till självtolerans. Vid nedreglering av MHC I (missing-self) eller uppreglering av stressligander (exempelvis via NKG2D) blir NK-cellerna aktiva och kan angripa målcellerna.

Detektion leder till två huvudsakliga cytotoxiska vägar. Först exocyterar NK-cellerna granula som innehåller perforin och granzimer, vilka bildar porer i måltill cellens membran och inducerar apoptos. Andra vägar innefattar dödsreceptorutlösta banor såsom FasL-Fas och TRAIL-DR5. NK-celler kan även medverka i antikroppsberoende cellulär cytotoxicitet (ADCC) genom att använda CD16 (FcγRIII) för att känna igen antikroppbehandlade måltill celler. Förutom cytotoxitet frisätter NK-celler cytokiner som IFN-γ och TNF-α, som aktiverar andra immunsystemceller och formar den adaptiva responsen.

Utveckling och reglering sker i benmärgen och NK-celler genomgår en utbildning (licensing) för att säkerställa självigenkänning. Kliniskt är NK-celler centrala för immunförsvar mot vissa infektioner och cancer, och har blivit fokus i immunoterapier där man stärker deras funktion eller utnyttjar ADCC i kombination med antikroppar.