Monoaminerna

Monoaminerna är en grupp signalsubstanser som verkar som neurotransmittorer i centrala och perifera vävnader. De härstammar vanligtvis från tyrosin eller tryptofan och inkluderar katekolaminerna dopamin, noradrenalin och adrenalin samt indolaminerna serotonin och histamin.

De två huvudgrupperna är katekolaminerna (dopamin, noradrenalin, adrenalin) och indolaminerna (serotonin, histamin). Katekolaminerna är centrala för belöningssystem, uppmärksamhet och autonom reglering; serotonin påverkar humör, sömn och kognition; histamin bidrar till vakenhet och immunologiska reaktioner. Hormonal produktion finns även i perifera vävnader som binjuremärg och GI-kanalen.

Biosyntesen sker främst från de essentiella aminosyrorna tyrosin och tryptofan. Dopamin produceras via tyrosinhydroxylas och DOPA-dekarboxylas, och kan omvandlas till noradrenalin av dopaminβ-h hydroxylas samt till adrenalin av PNMT i binjuremärgen. Serotonin bildas från tryptofan genom tryptofanhydroxylas och DOPA-dekarboxylas. Histamin syntetiseras från histidin genom histidinde­karboxylas. Dessa kärnsystem förekommer framför allt i nervvävnad men även i perifera celler.

Lagring och frisättning sker i vesiklar via VMAT2 och frisätts vid aktionspotentialer genom exocytos, reglerat av SNARE-komplex. Efter frisättning tas monoaminerna upp av presynaptiska transportörer (DAT, NET, SERT) eller genomgår enzymatisk nedbrytning.

Roller och klinisk betydelse: Förändringar i monoaminernas funktion är kopplade till psykiatriska och neurodegenerativa tillstånd som depression, schizofreni och Parkinsons sjukdom. Kliniskt används monoaminpåverkande läkemedel som SSRI/SNRI, MAO-hämmare och dopaminaktiva medel i olika behandlingsstrategier.