Molekylbindningar

Molekylbindningar är de krafter som håller atomer samman inom molekyler och mellan molekyler. De avgör molekylers geometri, stabilitet och hur de reagerar kemiskt, samt vilka fysiska egenskaper de har, som smältpunkt, kokpunkt och löslighet i olika lösningar.

Kovalenta bindningar bildas när atomer delar elektronpar för att uppnå ädelgasstruktur. Enkla, dubbla eller trippla kovalenta bindningar uppstår beroende på hur många elektronpar som delas. Bindningens polaritet avgörs av skillnader i elektronegativitet mellan de inblandade atomer, vilket ger upphov till polära eller opolära kovalenta bindningar. Vissa kovalenta bindningar bildar små molekyler som H2 eller H2O, medan andra formar större nätverk som diamant eller kiselbaserade nätverk.

Jonbindningar uppstår mellan joner med motsatt laddning, ofta mellan metaller och ickemetaller. Den elektrostatiska attraktionen håller kristallerna samman. Jonbindningar ger ofta höga smältpunkter och karakteristiska egenskaper hos salter, såsom god löslighet i polära lösningar som vatten.

Metallbindningar kännetecknas av ett gitter där positiva kärnor åtskilt av delokaliserade elektroner bildar ett framtida elektronmoln. Denna elektronrörelse ger metaller ledning av elektricitet, samt god formbarhet och ofta god värmeledningsförmåga.

Intermolekylära krafter som vätebindningar, dipol-dipolinteraktioner och van der Waals-krafter verkar mellan molekyler. Dessa krafter påverkar vattenstrukturen, biomolekylers upplösning och stabilitet, samt ämnens kok- och smältpunkter och mekaniska egenskaper hos molekylära material. Vätebindningar är särskilt viktiga i vatten, DNA och proteiner.