Mjölkkvalitet

Mjölkkvalitet avser de egenskaper hos mjölk som påverkar säkerhet, hållbarhet och lämplighet för konsumtion och vidare behandling i mejeri. Den bestäms av faktorer som djurhälsa, hygien i ladugård och vid mjölkning, hantering och förvaring samt bearbetning i mejeriet. God mjölkkvalitet bidrar till längre hållbarhet, bättre processstabilitet och lägre risk för livsmedelsproblem.

Viktiga indikatorer är mikrobiell kvalitet, kemisk kvalitet och sammansättning. Mikrobiell kvalitet mäts vanligtvis genom totalt antal bakterier eller standardplattantal (SPC) samt förekomst av koliforma bakterier. Djurhälsa bedöms via somatiska cellantalet (SCC); höga SCC-värden indikerar mastit och ökar risken för kvalitetsproblem. Kemisk kvalitet omfattar förekomst av antibiotikarester och andra läkemedelsrester som kan finnas i mjölken och påverka mejeriernas produkter. Sammansättningen, där fett-, proteinkoncentration och laktosinnehåll ingår, påverkar bearbetning, smak och pris.

Praktiska åtgärder för att upprätthålla mjölkkvalitet inkluderar god mjölkningshygien, regelbunden rengöring och rätt användning av utrustning, teatstillsyn och mastitförebyggande arbete. Mjölken kyls ned till nära 4°C så snart som möjligt och transporteras i kylda fordon för att bevara kvaliteten och begränsa mikrobiell tillväxt.

Regler och standarder för mjölkkvalitet varierar mellan länder och inom EU. Myndigheter övervakar att mjölken uppfyller kvalitetskrav innan den lämnar gården, och branschprogram används ofta för premieutbetalningar till mjölk med låg SCC och låga mikrobiologiska värden. Utmaningar inkluderar mastit, antibiotikahantering och logistiska faktorer, medan utvecklingen främjas av bättre provtagningsrutiner, sensor- och dataanvändning samt kontinuerlig utbildning.