Miljöåtervinning

Miljöåtervinning definieras som en samling processer som syftar till att återvinna så mycket av ett avfall som möjligt för att minska miljöpåverkan, bevara naturresurser och sänka klimatutsläpp. Den innefattar förbehandling, separation och behandling av olika avfallstyper så att de kan omvandlas till nya råvaror eller energi.

Det finns olika former: materialåtervinning där återvunna material som plast, glas, metall och papper används i nya produkter; energiåtervinning där avfall förbränns i anläggningar som fångar upp energi till uppvärmning eller elproduktion; biologisk återvinning som kompostering eller biogasproduktion. Vissa avfallsströmmar används också i byggmaterial eller jordbruk.

Följer ofta avfallshierarkin: förebyggande och återanvändning först, följt av materialåtervinning, energiåtervinning och sist deponi. Målet är att minimera avfallsmängder, minska resursutnyttjandet och reducera miljö- och klimatpåverkan.

Utmaningar inkluderar kontaminering av materialströmmar, ekonomisk lönsamhet, teknikgränser och logistik för sortering och återvinning. Effektiv miljöåtervinning kräver tydliga regler, producentansvar, och effektiva system för källsortering och insamling, samt livscykelanalys som bedömer miljönyttan.

Miljöåtervinning är en central del av den cirkulära ekonomin där resurser hålls i användning längre och avfallet ses som en källa till nya produkter och energi. I Sverige är systemet starkt reglerat med kommunala insamlingssystem och olika producentansvarsförordningar som stödjer återvinning och materialåtervinning.