Materialetyper

Materialetyper är breda kategorier av material som används inom teknik, konstruktion och design. De klassificeras ofta utifrån deras sammansättning och struktur, och de fyra huvudgrupperna är metaller, polymerer, keramiska material och kompositer. Naturliga material som trä och sten utgör också viktiga grupper i många tillämpningar.

Metaller kännetecknas av kristallina strukturer och ofta god ledningsförmåga, hög styrka och duktilitet. De är vanligt förekommande i byggnader, maskiner och transportmedel. Vanliga exempel inkluderar järnbaserade legeringar som stål och gjutjärn samt aluminium och titan. Egenskaperna kan justeras genom härdning, legering och värmebehandling.

Polymers, eller plaster, är organiska, ofta lågviktiga material som är motståndskraftiga mot korrosion och lätt formbara. De delas in i termoplaster och härdningspolymerer. Exempel är polyeten, polypropen, polyvinylklorid och epoxier. Användningsområden omfattar förpackningar, isolering, elektronik och medicinsk utrustning.

Keramiska material är oorganiska, icke-metalliska och ofta hårda och temperaturbeständiga men spröda. Exempel inkluderar keramik, porslin och glas. De används i verktyg, tätningar, isoleringsmaterial och biomedicinska implantat där höga temperaturer eller kemisk resistens krävs.

Kompositer består av två eller flera material som tillsammans ger förbättrade egenskaper, till exempel hög styrka per vikt. Vanliga exempel är fiberförstärkta polymerer ( CFRP, glassfiberförstärkt polymer) och armerad betong. Användningsområden inkluderar flygindustri, sportutrustning och byggsektorn.

Naturliga material som trä, sten och fibrösa vävnader används fortsättningsvis på grund av tillgänglighet, förnybarhet och specifika mekaniska egenskaper. Klassificeringen kan variera mellan branscher och kan överlappa med andra kriterier som mekaniska, kemiska eller termiska egenskaper.