Markresurser

Markresurser syftar på naturresurser som finns på land och som stödjer människors livs- och näringslivsaktiviteter som jordbruk, skogsbruk, bostads- och infrastrukturbyggande samt produktion av varor och tjänster. Begreppet omfattar både fysiska markegenskaper och hur marken används eller kan användas. Viktiga komponenter är bördig jord och jordmåner, jordens näringsinnehåll och markens fuktighet, arealer för odling och bete, skogsmark och stabil mark för byggande, samt underlag för mineraliska resurser. Dessutom inkluderar begreppet markens kapacitet att ge ekosystemtjänster som vattenreglering, jordmånsstabilitet, kolinlagring och biologisk mångfald.

Bedömning av markresurser sker vanligtvis med GIS-baserad markdata, jordarter, jordkvalitet, markanvändning och markförändringar över tid, samt risker som erosion och förorening. Politisk och ekonomisk betoning ligger i hur markresurser används och skyddas genom planering, markanvändningsregler, bevarande av bördig jord, skogsskydd och upplysning om miljökonsekvenser.

Hållbar förvaltning av markresurser innebär att balansera produktion och bevarande så att livsmedelsförsörjning, industriell utveckling och ekosystemtjänster kan upprätthållas över tid. Utmaningar inkluderar urbanisering, jordförstöring,fragmentering av markanvändning och klimatförändringar. Markresurser styrs och övervakas i nationell och regional planering och i internationella sammanhang som rör naturresursförvaltning.