Magnetresonanskanning

Magnetresonanskanning, eller magnetresonansavbildning (MRI), är en medicinsk avbildningsteknik som använder ett starkt magnetfält tillsammans med radiovågor för att skapa detaljerade bilder av kroppens vävnader. Till skillnad från röntgen och datortomografi registreras avbildningen utan joniserande strålning. Patientens väteatomer påverkas av magnetfältet och när radiovågor tillförs avges signaler som omvandlas till bilder.

Vanliga MRI-sekvenser varierar i kontrast och upplösning och kan anpassas för olika vävnader. Genom att använda gradienter och olika parametrar kan bilden optimeras för hjärna, ryggmärg, leder, bröst, buk och prostata, bland annat. Funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) mäter förändringar i blodflöde som kopplas till neural aktivitet och används inom forskning och klinik. MR-angiografi (MRA) visualiserar blodkärl, ibland med kontrast.

Kontrastmedel, ofta gadoliniumbaserade, används ibland för att förbättra bildens kontrast. Dessa medel bär en liten risk för patienter med nedsatt njurfunktion och kan hos vissa individer orsaka allergiska reaktioner eller andra komplikationer. Behovet av kontrast bedöms noggrant.

Fördelar inkluderar hög mjukvävnadskontrast och avsaknad av joniserande strålning; begränsningar innefattar längre undersökningstider, högre kostnad, buller och vissa metallimplantat som gör MRI olämpligt eller kräver särskilda protokoll. Innan undersökningen genomförs görs en säkerhetsgenomgång och patienten avlägsnar metallföremål. Resultaten tolkas av radiolog och kommuniceras till vårdgivaren.