MHCIförlust

MHC I-förlust avser minskning eller avsaknad av MHC klass I-molekyler på ytan av celler. MHC I presenterar peptider från intracellulära proteiner till CD8+ cytotoxiska T-celler och är central för immunövervakning mot virala infektioner och tumörer. När celler saknar eller har mycket låga nivåer av MHC I får CD8+-tillgången till antigen reduceras, vilket kan bidra till immunologisk undvikelse i cancer och kroniska infektioner.

Orsakerna till MHC I-förlust är ofta genetiska eller epigenetiska. Vanliga mekanismer är mutationer eller deletioner i B2M-genen som kodar för beta-2-mikroglobulin, eller i HLA-A, -B och -C-generna. Förändringar i antigenbearbetningsvägen, exempelvis TAP1/TAP2, LMP2/LMP7 (proteasomens komponenter) eller ERAAP (ERAP1/ERAP2), kan också minska eller förhindra presentation av peptider på MHC I. Vissa virus målar ned uttrycket av MHC I som en del av deras immunsuppression. Epigenetiska förändringar och kromosomala deletioner bidrar också till variabel MHC I-nivå hos olika celler.

Immunologiska konsekvenserna inkluderar minskat igenkännande av CD8+ T-celler och därmed potentiell immun escape av tumörer. Samtidigt kan låg MHC I ofta öka NK-cellers aktivering genom begreppet missing self. Kliniskt har MHC I-förlust associerats med sämre svar på vissa immunterapier som PD-1/PD-L1-hämmare, och den kan påverka prognos och behandling. Diagnostik innefattar immunohistokemi eller flödescytometri för MHC I-nivåer och genetisk sekvensering för mutationer i B2M och HLA. Behandlingsstrategier fokuserar på att återuppta antigenpresentationen eller utnyttja NK-cellsmedierade mekanismer eller adoptiva cellterapier.