Löslighetsprodukt

Löslighetsprodukt, ofta betecknad som Ksp, är den jämviktskonstant som beskriver upplösningen av ett sparsmakat (svårt lösligt) salt i vatten. Den används för att kvantifiera hur mycket av ett salt som kan lösas i vatten innan deriverad ligan börjar bilda föreningar igen. Vid jämvikt mellan fast salt och dess joner i lösningen uppträder ett konstant värde för produkt av koncentrationerna av de frigivna jonerna, enligt saltets upplösningsreaktion.

Exempelvis för AgCl(s) ⇌ Ag+(aq) + Cl−(aq) är Ksp = [Ag+][Cl−]. För CaF2(s) ⇌ Ca2+(aq) + 2 F−(aq) gäller Ksp = [Ca2+][F−]2. Dessa uttryck visar hur olika bindningar mellan joner påverkar hur mycket som kan lösas.

Generellt kan man skriva för ett salt A_p B_q(s) som upplöses till p kationer A^(z+) och q anjoner B^(t−): A_p B_q(s) ⇌ p A^(z+) + q B^(t−). Då är Ksp = [A^(z+)]^p [B^(t−)]^q. Om man låter den molära lösligheten vara s (dissolvat i lösningen), blir [A^(z+)] = p s och [B^(t−)] = q s, så att Ksp = (p s)^p (q s)^q. För 1:1-salter ger man ofta s = sqrt(Ksp); för CaF2 (1:2) ges Ksp = 4 s^3, alltså s = (Ksp/4)^(1/3).

Ksp används bland annat för att förutsäga självutfällning av mineraler eller salter, effekten av gemensamma joner och inverkan av komplexbildning. Värdena är temperaturberoende och upplevs i praktiken som uppskattningar eftersom aktiviteter skiljer sig från rena koncentrationer i tätare lösningar.