Långhållbarhet

Långhållbarhet är begreppet som beskriver hur länge en vara förblir säker och behåller avsedd kvalitet under givna lagringsförhållanden. Det används främst inom livsmedelsindustrin för att ange hur länge ett livsmedel kan konsumeras med bibehållen kvalitet, ofta anges som hållbarhetstid. Begreppet kan även tillämpas på andra varor där funktion och prestanda ska upprätthållas över tid, till exempel förpackningar, kemikalier eller byggmaterial.

Inom livsmedelsområdet påverkas långhållbarheten av faktorer som vattenaktivitet, pH, näringsinnehåll, mikrobiell tillväxt, oxidation samt lagringsförhållanden som temperatur, ljus och syreförpackning. För att förlänga hållbarheten används metoder som konservering, torkning, frysning, vakuumförpackning, modifierad atmosfär, pastörisering och tillsatser/antioxidanter. Hållbarhetstider fastställs genom stabilitets- och hållbarhetstester, inklusiveAccelererade tester vid högre temperaturer enligt god tillverkningssed. I EU-regelverk för livsmedel används begreppen bäst före (kvalitetsförmåga) och sista förbrukningsdag (säkerhet).

Inom konstruktion och produktdesign används långhållbarhet ofta som mål tillsammans med återanvändbarhet och reparerbarhet. Långhållbara produkter tenderar att ha längre livscykler, vilket kan minska resursutnyttjande och avfall. Bedömningar görs ofta med livscykelanalyser och hållbarhetstester.