Låneversioner

Låneversioner är varianter av ett ord som lånats in i ett språk från ett annat. Begreppet används inom lingvistik och lexikografi för att beskriva hur samma låneord kan förekomma i flera olika former i mottagarspråket, beroende på hur ordet anpassas till mottagarspråkets ljudsystem, stavning och grammatik.

Fonologisk anpassning innebär att ljud som saknas i mottagarspråket byts ut mot närliggande ljud och att uttalet anpassas. Ortografisk anpassning innebär förändringar i stavningen för att följa mottagarspråkets skrivregler. Morfologisk anpassning innebär att låneordet får böjningsformer eller avledningar i mottagarspråket. Semantisk anpassning kan leda till betydelsesförändringar eller ny betydelse i olika språkversioner.

Varianter uppstår också när låneordet överförs mellan dialekter eller olika språkliga varianter, eller när kulturella och tekniska kontexter påverkar användningen. Låneversioner dokumenteras i ordböcker och lexikon som egna varianter eller under samma lemma. För lexikografin är det viktigt att redogöra för vilka språkliga kontexter varje variant tillhör.

Relationer: Låneversioner är nära besläktade med lånord och med kalka eller kalque-liknande processer och kan åtföljas av förändringar i ordklass eller böjning. De hjälper till att spåra språkens historiska kontakter och utveckling.