låneordet

Låneordet är ett begrepp inom lingvistik som beskriver ett ord som lånats in i ett språk från ett annat och därefter anpassats till mottagarens ljudsystem, stavning och grammatik. I svenskan används termen låneord vanligtvis för att beteckna ord som har lånats in från andra språk och som blivit en del av vardagsspråket.

Låneord uppstår när språk kommer i kontakt genom handel, migration, medier eller teknologi. När ett ord lånas in kan det genomgå olika anpassningar för att passa det mottagande språket: fonetisk anpassning till svenska ljud, grafisk anpassning till svensk stavning och ofta böjningar som följer svenska grammatiska mönster. I vissa fall bevaras mycket av sitt ursprungliga uttal och stavning, i andra fall uppstår helt nya former.

Låneord kan delas in i olika typer. Direkta lån är ord som överförs i sin närmast oförändrade form. Låneöversättningar eller kalquer är låneord där betydelsen översätts ord för ord, t.ex. uttryck som används i det ursprungliga språkets kultur eller typiska fraser. Det finns även semantiska lån där ordens betydelse förändras något i överföringen.

Integrationen av låneord i ett språk kan ta tid. Vissa ord blir fullständigt integrerade och får svenska böjningsmönster och sammansättningar, medan andra behåller en tydligare främmande prägel och används i mer avgränsade sammanhang.

Vanliga källspråk för svenska låneord är engelska, tyska, franska och latin. Exempel på låneord i svenskan inkluderar dator och internet (engelska), blogg (engelska), fönster (tysk), restaurang (franska via latin). Låneord speglar språkets historiska kontakter och samtida influenser.