Lågspänningsdirektivet

Lågspänningsdirektivet, på engelska Low Voltage Directive (LVD), är EU-lagstiftning som syftar till att skydda hälsa och säkerhet när elektrisk utrustning används inom unionens marknad. Direktivet är formellt 2014/35/EU och reglerar utrustning som är avsedd att användas med spänningar mellan 50 och 1000 volt växelström (AC) eller mellan 75 och 1500 volt likström (DC). Det omfattar ett brett spektrum av produkter, bland annat hushållsapparater, IT-utrustning, elektriska maskiner och andra produkter som är avsedda att användas inom ovanstående spänningsintervall.

Syftet är att säkerställa att utrustningen uppfyller grundläggande hälso- och säkerhetskrav och inte medför osäkra risker såsom elektriska stötar, brand eller kortslutningar. För att visa överensstämmelse med Kraven krävs ofta efterlevnad av harmoniserade standarder som EN, vilket underlättar bedömningen av risker. Tillvägagångssättet för överensstämmelse (konformitet) kan vara självförsäkran i många fall, men vissa kategorier produkter kräver bedömning av ett upphandlat anmält organ (Notified Body).

Kravet på överensstämmelse dokumenteras i en EU-försäkran om överensstämmelse och i teknisk dokumentation. Produkter som uppfyller kraven får CE-märkning och får säljas inom EU:s inre marknad. Myndigheterna i medlemsstaterna ansvarar för marknadskontroll och kan återkalla eller förbjuda produkter som inte uppfyller kraven.

Lågspänningsdirektivet står i samklang med andra EU-direktiv, såsom EMC-direktivet och RoHS-förordningen, inom ramen för den så kallade nya lagstiftningsramen, och fungerar tillsammans med nationell reglering för att upprätthålla säkerheten på den europeiska marknaden.