Lågnivåassemblering

Lågnivåassemblering är den form av programmering som använder assembler för en specifik processor och som ofta översätts direkt till maskinkod. Språket erbjuder en närhet till maskinens funktioner där varje instruktion speglar processorinstruktioner. Programmeraren arbetar med registret, minnesadressering och instruktioner som MOV, ADD och JUMP, samt ofta särskilda bit- och skiftoperationer. Eftersom det är starkt anpassat till arkitekturen varierar syntax, mnemoniker och adresslägen mellan exempelvis x86, ARM eller MIPS.

Vidare används lågnivåassemblering främst när maximal prestanda, låga resurskrav eller djup kontroll över hårdvaran krävs i inbyggda system, bootloaders, kärn- och systemsnära kod eller realtidsapplikationer. Verktyg inkluderar assemblern (t.ex. NASM, GAS), länkare, debugger och verktyg för felsökning av minneslayout och registerinnehåll. Koden kompileras till objektfiler och länkas till körbara program eller drivrutiner.

Jämfört med högnivåspråk erbjuder lågnivåassemblering mindre portabilitet men större kontroll över hårdvara. Den är starkt maskin- och arkitekturbunden, och kräver ofta omfattande kunskap om processorens arkitektur och exekveringsmodell. Den kan användas tillsammans med högnivåspråk genom inline-assembler eller genom att kritiska delar implementeras i assembly.