exekveringsmodell

Exekveringsmodellen är en teoretisk ram som beskriver hur instruktioner i ett program eller en dator utförs. Den definierar i vilken ordning åtgärder får utföras, hur operationer kommunicerar, hur minne och resurser hanteras samt hur sidoeffekter kontrolleras under körning. Exekveringsmodellen ligger till grund för hur programspråk implementeras, hur kompilatorer optimerar och hur körmiljöer tolkar och kör kod. Den används också för att jämföra olika språk och system, samt för att analysera prestanda och förutsägbarhet.

Vanliga dimensioner i en exekveringsmodell inkluderar utvärderingsstrategi (t.ex. eager/strikt eller lazy/väntat), utvärderingsordning (t.ex. vänster-till-höger eller okänd beroende på språk), och hur minne och sidoeffekter hanteras (t.ex. vilka operationer är deterministiska). Andra centrala aspekter är samtidighet och kommunikation mellan funktioner eller processer (t.ex. delat minne kontra meddelandeflöde), felhantering och transaktionsbeteende. Dessutom kan modellen specificera om körningen är deterministisk eller icke-deterministisk, och hur avbrott och undantag behandlas.

Exempel på exekveringsmodeller inkluderar sekventiell exekvering i imperativa språk, strikt utvärdering där uttryck evalueras i förväntad ordning, dataflödes- eller grafbaserade modeller där data flyter genom ett grafbaserat beräkningsnätverk, händelsedrivna modeller där svar genereras som reaktion på användarhändelser eller meddelanden, samt aktörsmodellen där samverkande enheter kommunicerar asynkront. I moderna miljöer kombineras ofta flera modeller, särskilt i virtuella maskiner och distribuerade system.