Lyocellprocessen

Lyocellprocessen är en metod för tillverkning av regenererade cellulosa-fibrer från trämassa. Den kännetecknas av användningen av det organiska lösningsmedlet N-methylmorpholine N-oxide (NMMO) i ett slutet system. Processen utvecklades i slutet av 1980-talet av Courtaulds och kommersialiserades under 1990-talet; idag används den i större skala av Lenzing och andra producenter, ofta under varumärket Lyocell eller TENCEL.

Principen bygger på att cellulose löses upp i NMMO för att bilda en spinnvätska (dope). Denna dope extruderas genom en spinneret till ett regneringsbad av vatten, där cellulose regenereras till fibrer. Lösningsmedlet återvinns i ett slutet system med mycket hög återvinning, vanligtvis över 99 procent, vilket minskar miljöpåverkan och avfall.

Fibrerna kännetecknas av hög draghållfasthet, särskilt i våt form, god mjukhet och drape samt bra färgbärbarhet. Lyocell används främst inom textilier för kläder, sängkläder och handdukar, men också i nonwoven-material och vissa industriella tillämpningar. Materialet är ofta jämfört med viskos som ett mer miljövänligt alternativ tack vare den sluten återvinningskretsen och lägre kemikalie- och vattenförbrukning.

Hållbarhet och miljöpåverkan: Lyocell har fördelen av att kräva mindre giftiga processkemikalier än vissa äldre regenereringsmetoder och ofta använda trä från hållbart skogsbruk med certifieringar som FSC eller PEFC. Samtidigt kräver produktionen noggrann hantering av NMMO och effektiva lösningsmedelsåtervinningssystem för att hålla riskerna låga.

Marknad och produktion: Den dominerande producenten är Lenzing AG med TENCEL Lyocell, men flera andra företag runt om i världen producerar och utvecklar Lyocell-fibrer som alternativ till traditionell bomull eller syntetiska fibrer.

---