Luktanalys

Luktanalys är processen att bedöma och kvantifiera lukter i luft eller i andra medier. Den används inom miljö- och hälsovård, livsmedels- och produktutveckling samt tillsyn och reglering. Metoden kombinerar ofta sensoriska bedömningar av utbildade paneler med stöd av instrumentella tekniker som analyserar kemiska beståndsdelar, även om upplevelsen av lukt ofta inte kan reduceras helt till kemiska detaljer.

Den mest använda sensoriska metoden är dynamisk olfactometri. I denna metod blandas ett luktprov i doftfri luft i olika dilutioner, och en panel bedömer vid vilken dilution lukten blir märkbart. Resultatet uttrycks vanligtvis i odörkoncentration i enheter kallade odor units (OU). En OU motsvarar det förhållande där lukten precis uppträder för en genomsnittlig panel, och storleken på OU anger hur stark luktföreteelsen är i provet. I Europa följer man standarder som EN 13725, som beskriver genomförandet av dynamisk olfactometri och rapporteringen av OU_E.

Användningsområden inkluderar bedömning av luktpåverkan från avfallsanläggningar, vattenreningsverk, jordbruk och andra industrier, samt stöd för miljökonsekvensbedömningar och tillståndsprocesser. Resultaten används av myndigheter, företag och kommuner för att planera åtgärder och minimera störningar i närmiljön.

Utmaningar finns i subjektivitet och variation i luktsensation mellan personer, tider och förhållanden. Kvalitetskontroll kräver noggrann panelutbildning, standardiserade procedurer och regelbunden kalibrering. Instrumentella metoder kan stödja processen men ersätter ofta inte sensorisk bedömning helt.