Luftväv

Luftväv, eller luftvävning, är en shuttleless vävteknik där inslagsgarnet förs genom varpen med hjälp av en höghastighetsluftström istället för en vävsked eller shuttle. Tekniken används framför allt i så kallade luftjet-vävstolar och är särskilt vanlig vid produktion av lättare tyger och syntetiska blandningar.

Principen bygger på att varpen hålls spänd medan inslagsgarnet matas in i väven genom en luftdysa som avger en kontrollerad stråle. Luftströmmen fångar upp garnet och skjuter det genom varpen i snabb följd. Genom noggrant reglerad lufttillförsel och styrning av garnföringen kan tyg bildas i en kontinuerlig vävprocess. Eftersom metoden inte kräver en shuttle uppnås mycket höga vävningstempon och minskat slitage på maskinens delar jämfört med traditionell vävning.

Material och användning har gjort luftväv särskilt lämplig för syntetiska fibrer som polyester och nylon samt blandningar med bomull. Typiska produkter är lätta tyger som poplin, voile och chiff samt andra valkiga eller genomskinliga vävar. Luftväv används ofta inom konfektionsindustrin där höga produktionshastigheter och jämn kvalitet eftersträvas.

Historia och utveckling: Luftväv har utvecklats under 1900-talet och blev allt vanligare i vävindustrin från mitten av seklet, särskilt i regioner med stark tillgång till syntetiska fibrer och modern maskinutrustning. Tekniken konkurrerar med andra shuttleless-metoder som rapier- och vattenvävning och väljs utifrån tygtyp, krav på täthet och kostnad.