Luftbrytaren

Luftbrytaren, eller luftcircuit breaker (ACB), är en elektrisk skyddsbrytare som bryter en elektrisk krets genom att bågen släcks i luften. Den används i elförsörjningen för att skydda ledningar och utrustning mot överbelastning och kortslutning och är vanligt förekommande i mellanspänningsinstallationer och industriell distribution.

Princip och konstruktion

När ett fel uppstår aktiveras brytaren av en trip-enhet. Den mekaniska energin används för att separera kontaktparet snabbt, vilket orsakar en elektrisk båge. Bågen leds sedan till en bågkammare eller bågskärm där den kyls och delas upp i flera kortare bågar tills strömmen bryts fullständigt. Bågkammaren består av isolerande skikt och skärmverk samt ljud- och mekaniska låsningar som hindrar bågen från att återbildas. Driver mekanismen kan vara fjäder-, pneumatisk (puffer) eller annan elektromekanisk aktiveringsmetod.

Typer

Traditionella luftbrytare delas ofta in i puffer- eller pneumatiska typer som använder en tryckluftspuff för att hjälpa bågen att släckas, samt icke-puffer-typer som förlitar sig mer på arc-kammaren och geometrin för att bryta bågen. Luftbrytare finns i olika storlekar och konfigurationer beroende på applikation och kortslutningsströmmar.

Användning och fördelar

Luftbrytare har ingen gas som behöver hanteras (till skillnad mot exempelvis gasbaserade brytare), är robusta och snabba i avbrott, och kan återställas lokalt eller fjärrstyrt. Nackdelar inkluderar att de kan vara relativt stora vid högre spänningar och att de kräver regelbundet underhåll och inspektion av mekaniska och elektriska funktioner.

Sammanfattning

Luftbrytaren är en viktig komponent i skyddssystem för eldistribution, där den snabbt och säkert bryter ström när ett fel inträffar, genom att släcka bågen i en isolerad kammare och därmed skydda starkt belastade ledningar och utrustning.