bågkammare

Bågkammare är ett svenskt begrepp som vanligtvis används inom arkitektur för att beskriva en kammare, ett rum eller en passage som är bildad eller avgränsad av bågar eller en bågformad arkade. Ordet kommer från sammansättningen båg- (båge) och kammare (rum eller sal), och termen förekommer främst i äldre byggnadsteknisk och historisk beskrivning.

I arkitektur används bågkammare ofta i samband med arkader eller arcade-strukturer längs korridorer, kloster, palats och kyrkor. Denna typ av rum kan fungera som överbyggd gång, serviceutrymme eller som en fallfri gren i byggnadens plan som skapar en ljus och skuggig effekt genom ljusspelet mellan valv och pelare. Bågkammaren kan vara del av en större kammardel i en byggnad eller utgöra en fristående avgränsad sektion.

Designmässigt kännetecknas bågkammare av användning av kolonnor eller pelare som stödjer en rad bågar, ofta i sten eller tegel. Bågarna kan vara rund-, spets- eller loberade beroende på tidsperiod och stil. Rummet bakom bågarna används varierande som gång, förvaring, eller som en inre yta i en byggnadsfas.

Historiskt sett förekommer begreppet främst i äldre europeisk byggnadskonst och i svenska arkitekturbeskrivningar från medeltid och tidig modern tid. I modern språkbruk är termen mindre vanlig, och mer generella termer som arkad eller gångsbåge används oftare. Exakt innebörd kan därför variera mellan regioner och tidsperioder.