Loggningsfunktioner

Loggningsfunktioner är komponenter i mjukvarusystem som registrerar händelser, meddelanden och annan relevant information under körning. Syftet är att underlätta felsökning, övervakning och regelefterlevnad genom att ge insyn i systemets beteende och tillstånd. Loggningsfunktioner används både i applikationskod och i operativsystemet.

Vanliga egenskaper är loggnivåer såsom Error, Warn, Info, Debug och ibland Trace, som styr hur detaljerade meddelanden som skrivs ut. Tidsstämplar, kontextdata och stöd för strukturerad loggning (till exempel JSON eller nyckel-värdepar) gör det möjligt att filtrera och korrelera händelser. Loggar kan dirigeras till olika destinationer, som konsol, filer, databaser eller centrala logghanteringssystem, och ofta stöds rotation, komprimering och retention för att begränsa lagringsanvändning. Prestanda- och tråd-säkerhetsaspekter hanteras vanligtvis genom asynkron loggning, buffring och minimering av synkron skrivning.

Arkitekturmässigt byggs loggningsfunktioner ofta som ett API eller bibliotek som skickar meddelanden till en eller flera appenders eller handlers. Dessa kan vidare kopplas till olika transportsätt och format.

Bästa praxis inkluderar att undvika att logga känsliga uppgifter, använda lämpliga loggnivåer, använda strukturerad loggning och inkluderande av spårningskällor och korrelations-id. Säkerhet och efterlevnad följer retention, åtkomstkontroller och eventuellt anonymisering.

Historiskt har loggningsfunktioner till stor del hämtat stöd från operativsystemens syslog/journald och från applikationsramverkens loggningsbibliotek.