Landökosystemen

Landökosystemen är terrestra ekosystem som finns på land och omfattar en mängd olika livsmiljöer, som skogar, gräsmarker, tundra, ökenlandskap samt bergsregioner och jordbruksmark. Deras särdrag är att de ofta uppvisar tydliga zonindelningar, starkt beroende av klimatet och jordens näringsämnen, samt komplexa samspel mellan växter, djur och mikroorganismer. Energi flödar genom systemet från solen via fotosyntetiska växter till konsumenter och nedbrytare, medan näringsämnen cirkulerar genom processer som produktion, respiration och mineralisering.

Huvudkomponenter är producenter (växter), konsumenter (djur) och nedbrytare (svampar, bakterier). Viktiga processer inkluderar primärproduktion, respiration, näringsämnesomsättning och nedbrytning samt symbioser såsom mykorrhiza och pollinering. Lägesfaktorer som temperatur, fukt, jordmån och topografi styr produktivitet och mångfald, medan störningar som bränder, frost, torka och mänsklig användning kan omforma strukturen.

Vanliga terrestra ekosystemtyper är skogar, gräsmarker (stäpp och savann), tundra och öken, samt höglandslandskap. Varje typ har karakteristiska växtsamhällen, djurliv och markmikrober, och deras produktivitet följer ofta regionala klimatmönster. Ekosystemens mångfald bidrar till motståndskraft mot störningar och tillgång till olika ekosystemtjänster.

Jordbruk, skogsbruk och urbanisering påverkar landekosystemen genom markanvändning och fragmentering, vilket kan leda till förlust av biologisk mångfald och förändrade tjänster som kolinlagring, vattenreglering och pollinering. Bevarande och restaurering fokuserar på skyddade områden, hållbart brukande, restaurering av förstörda habitat och bevarande av ekosystemtjänster för samhällets välfärd och klimatanpassning.