Landvinningar

Landvinningar är ett svenskt begrepp som beskriver processen att få eller skapa nytt land. Begreppet används i två närliggande men distinkta sammanhang: territoriell landvinning och landreclamation. Territorial landvinning syftar på förändringar av en nations geografi genom erövring, fredsfördrag eller kolonisering, medan landreclamation avser konstruktion av ny mark genom dränering, dikning och uppförande av skyddsvallar runt våtmarker, havsområden eller sjöar.

Historiskt har territoriell landvinning varit ett instrument för staters ekonomiska och strategiska intressen, ofta i samband med krig, förhandlingar eller koloniala projekt. Sådana processer kunde förändra gränser och maktövertaganden över tid och rum.

Landreclamation eller polderbildning är den tekniska sidan av begreppet.

Inom civilingenjörskonsten används metoder som dränering, dikning, pumpar och uppbyggnad av vall- och dikesystem för att skapa ny mark. Områden som tidigare varit öppet vatten eller våtmarker kan bli jordbrukbar mark, bosättningsområden eller nya städer. Nederländerna är ett av de mest kända exemplen på omfattande landvinningar, särskilt genom Zuiderzee-verkets dammning och skapandet av Flevoland. Andra europeiska exempel finns i Danmark och Tyskland.

Moderna diskussioner om landvinningar fokuserar också på miljö- och klimatpåverkan, vattenförvaltning, samt balansen mellan ny markanvändning och bevarande av ekosystem och kulturarv.