Landskapsmodeller

Landskapsmodeller är förenklade representationer av landskap som används för att analysera, förutsäga och stödja beslut om hur mark och resurser används. De integrerar fysiska, ekologiska och socioekonomiska processer över tid och rum. Syftet är att förstå hur olika faktorer samverkar, att simulera framtida scenarier och att stödja planering och förvaltning.

Det finns olika typer: teoretiska eller begreppsmässiga modeller som beskriver samband mellan variabler; matematiska eller statistiska modeller som kvantifierar relationer; geografiska informationssystembaserade modeller som hanterar rumslig data; agentbaserade modeller där individer eller samhällsaktörer följer regler; samt fysiska eller enkla fysiska modeller som används i mindre skala. Landskapsmodeller kan också vara dynamiska, med kontinuerlig eller diskret tid.

Data och metoder: modellering bygger på kartdata, fjärranalys, terrängdata (DEM), markvegetationsdata, klimatdata och socioekonomiska variabler. Kalibrering och validering görs mot observationer. Metoder inkluderar statisk kartläggning, scenarier och känslighetsanalyser. Varje modell kräver antaganden om skala, rumslighet och tidsupplopp.

Användningar: planering av markanvändning, vatten- och arealförvaltning, bevarande och ekosystemtjänster, klimatanpassning, jordbruk och skogsbruk, samt infrastrukturutvärdering. Exempelvis används CA–Markov-modeller och andra landanvändningsmodeller för att undersöka förändringar; hydrologiska SWAT-liknande modeller används för vattendrag.

Begränsningar och utveckling: osäkerhet i data och antaganden, val av skala och processer påverkar resultat. Framtiden pekar mot integration av AI-metoder, högupplösta data och participativa tillvägagångssätt.