Laktattrösklar

Laktattrösklar är ett begrepp inom idrotts- och träningsfysiologi som beskriver intensitetsnivåer där blodets laktatkoncentration börjar öka snabbare än kroppens förmåga att eliminera det. Dessa trösklar används för att beskriva prestationsgränser och för att sätta träningens intensitetszoner hos uthållighetsidrottare. Begreppet kan även kopplas till ventilatoriska trösklar som ofta används som praktiska mått i testning.

Vanliga därpå följande begrepp är första laktattröskeln (LT1), den nivån där laktat börjar stigande över vilovärdet och orsakar en tydlig förändring i ämnesomsättningen; LT1 ligger ofta i intervallet cirka 2 mmol/L hos många individer, men kan variera mellan personer. Andra laktattröskeln (LT2) eller OBLA (onset of blood lactate accumulation) beskriver en snabbare ökning av laktat och definieras ofta vid cirka 4 mmol/L. Ett närliggande, centralt begrepp är maximal laktatsteady state (MLSS), den högsta arbetsbelastningen där laktatproduktionen motsvarar elimineringen över en längre tid utan nettotillförsel.

Mätningar av laktattrösklarna sker vanligtvis i ett laboratorietest med blodprovstagning under ett gradvis ökande träningspass på cykel eller löpband, ofta tillsammans med mätning av gasutbytet. Man kan också använda uppmätta pojkningar av laktat vid olika intensiteter för att uppskatta LT1, LT2 eller OBLA. MLSS bedöms ofta genom upprepad hållbar arbetsbelastning under cirka 20–30 minuter.

Användningen av laktattrösklar inkluderar att sätta träningszoner, följa långsiktiga prestandaprofiler och anpassa träningsprogram för uthållighet. Variationer i testprotokoll, individens fysiologi och andra faktorer som temperatur och kost kan påverka exaktplaceringen av trösklarna, vilket är viktigt att beakta vid tolkning och tillämpning.