Lagringsdomäner

Lagringsdomäner är en logisk enhet inom modern virtualisering och lagringsinfrastruktur som används för att organisera och hantera lagringsresurser. En lagringsdomän fungerar som en samling av fysiska eller nätverksbaserade lagringsvolymer som tillsammans ger lagringsutrymme för virtuella maskiner, deras virtuella diskar, mallar och relaterade filer. Domänerna kopplas vanligtvis till ett datacenter eller en kluster och hanteras av lagrings- och virtualiseringsprogramvaran som används i miljön.

Typiska domäntyper och anslutningssätt är data domäner, ISO-domäner och exportdomäner. En data-domän lagrar VM-diskar och databackups, en ISO-domän lagrar installations- och uppdaterings-ISO-filer, medan en exportdomän används för att flytta data mellan system eller kluster. Lagringsdomäner kan baseras på olika backends och protokoll, till exempel iSCSI, Fibre Channel, NFS, SMB eller moderna objekt-lagringslösningar som Ceph. Genom denna uppdelning blir det enklare att organisera lagringen, styra åtkomster och optimera prestanda.

Underhåll och användning omfattar att skapa och ansluta domäner till rätt datacenter, sätta kvoter och behörigheter, övervaka kapacitet och prestanda samt migrera diskar mellan domäner eller kluster vid behov. Domänerna möjliggör också isolering mellan olika typer av data och förenklar backup, replikering och återställning beroende på den underliggande lagringen.

I praktiken används lagringsdomäner ofta i plattformar som oVirt/Red Hat Virtualization, där begreppen data-, ISO- och exportdomän är centrala för hur VM-diskar, installationsfiler och överföringar hanteras. En väl planerad struktur av lagringsdomäner bidrar till bättre prestanda, skalbarhet och driftsäkerhet i virtualiserade miljöer.