Laddningsdos

Laddningsdos, ofta kallad ladddos eller initialdos, är en inledande dos av ett läkemedel som ges för att snabbt uppnå terapeutisk plasmakoncentration. Den används när tiden till effekt är viktig eller när läkemedlets distributionsvolym är stor eller halveringstiden lång, så att underhållsdoser skulle ta längre tid att nå målnivån.

Syftet är att snabbt nå och stabilisera koncentrationen i plasma, så att den kliniska effekten uppnås under en snabbare behandlingsstart. Efter laddningsdosen följer vanligtvis en eller flera underhållsdoser som håller koncentrationen inom det terapeutiska fönstret.

Beräkningar bygger på farmakokinetiska principer. Laddningsdosen kan uppskattas som LD ≈ Cp target × Vd / F, där Cp target är önskad plasmakoncentration, Vd är distributionsvolym och F är bioavailability. För intravenös administration är F oftast ungefär 1, så LD ≈ Cp target × Vd. Underhållsdosen kan beräknas som Dm ≈ Cp target × Cl × τ / F, där Cl är clearance och τ är doseringsintervallet. Dessa formler ger grova uppskattningar och doser anpassas efter vikt, ålder, njur- och leverfunktion samt läkemedlets säkerhetsprofil.

Administrering och övervakning kräver noggrann bedömning av patientens tillstånd. Eftersom laddningsdoser kan öka risken för toxicitet, är monitorering av plasmakoncentrationer, hjärtfrekvens och andra kliniska tecken vanligt. Dosjusteringar kan behövas vid njur- eller leversjukdom eller andra interaktioner.

Vanliga användningsområden inkluderar vancomycin (antibiotikum), vissa antiepileptika och antiarytmika samt i vissa fall digoxin. Det är viktigt att laddningsdoser hanteras av vårdgivare med vana vid läkemedlets terapeutiska fönster och patientens riskfaktorer.