Löslighet

Löslighet är den mängd av ett ämne som kan lösas upp i ett lösningsmedel vid en given temperatur för att bilda en mättad lösning. Den definieras ofta som mängden ämne som kan lösas per vikt av lösningsmedel eller som koncentrationen i en lösning, till exempel i mol per liter eller gram per 100 gram vatten.

Lösligheten påverkas av molekylära krafter mellan lösningsmedlet och det upplösta ämnet. Generellt är polära ämnen mer lösliga i polära lösningsmedel som vatten, medan icke-polära ämnen löser sig bättre i icke-polära lösningar. Temperatur spelar också en viktig roll: vissa ämnen blir mer lösliga när temperaturen stiger, medan andra blir mindre lösliga. Tryck påverkar främst gasers löslighet i vätskor enligt Henrys lag. Lösningar uppvisar ofta att lösligheten varierar med pH och närvaro av komplexbildare eller salter.

Begrepp som ofta används är löslighetsprodukt (Ksp) för svårlösliga salter, där koncentrationerna av de ingående jonerna i en mättad lösning bestämmer hur mycket som kan finnas löst. Andra relevanta begrepp är miscibilitet (blandbarhet mellan vätskor) samt olika sätt att uttrycka löslighet, till exempel gram per 100 gram lösningsmedel eller molar löslighet (mol/dm3).

Användningarna av kunskap om löslighet är breda: den styr läkemedelsupplösning och biotillgänglighet, miljö- och vattenkemi, jordbruk och industriell separation. Löslighet kan modifieras genom tillägg av co-solventia, upphettning, mekanisk finfördelning eller kemisk modifiering av ämnet.