Läkarbedömning

Läkarbedömning är den kliniska bedömningen av en persons hälsotillstånd och återstående funktionsförmåga som görs av en läkare. Den baseras på information som samlas in genom anamnes (sjukhistorik), klinisk undersökning och, vid behov, diagnostiska tester. Beroende på sammanhanget kan bedömningen omfatta diagnos, prognos, medicinskt behandlingsbehov och bedömning av arbetsförmåga eller behov av stödinsatser.

Processen innefattar en sammanställning av fynden i en medicinsk bedömning där aktuell hälsa, funktionsnedsättningar, riskfaktorer och prognos redovisas. Bedömningen kan även inkludera rekommendationer om behandling, rehabilitering, arbetsanpassningar eller vidare utredning. Dokumentationen används som underlag för beslut inom vården, arbetslivet, socialtjänsten eller försäkringssystemet.

Läkarbedömningar används i olika sammanhang, till exempel primärvård, specialistsjukvård, företagshälsovård, rehabiliteringsinsatser, socialtjänst och statliga myndigheter som Försäkringskassan. De spelar en viktig roll i planering av behandling och stöd, bedömning av arbetsförmåga samt i beslut om behov av åtgärder och resurser.

Etiska och juridiska aspekter är centrala. Bedömningen ska vara patientcentrerad, evidensbaserad och rättssäker, med respekt för patientens integritet, samtycke och sekretess. Läkaren bör kommunicera tydligt om hur bedömningen används och vilka osäkerheter som finns. En läkarbedömning kan kompletteras av ett utlåtande som formaliserar fynden och rekommendationerna till beslutsfattare.