Kärnvapenstater

Kärnvapenstater är stater som innehar kärnvapen eller uppfattas som kärnvapenmakter i internationell politik. Begreppet används särskilt i sammanhang där icke-spridningsavtalet (NPT) från 1968 är centralt, eftersom avtalet delar världen i kärnvapenstater och icke-kärnvapenstater. Enligt NPT erkänns de fem kärnvapenstaterna som hade kärnvapen vid tiden för avtalet eller tidigare: USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina. Dessa länder förpliktar sig att arbeta mot nedrustning och att främja icke-spridning samtidigt som de har rätt att inneha kärnvapen under överenskomna ramar.

Utanför NPT finns andra länder som bekräftat eller allmänt uppfattas ha kärnvapen: Indien och Pakistan har offentligt uppvisat kärnvapenförmåga; Israel upprätthåller en policy av kärnvapenosynlighet, utan officiellt erkännande men bredt antaget av experter; Nordkorea drog sig ur NPT 2003 och har genomfört flera kärnvapentester samt utvecklar sin leveransförmåga. Dessa fyra länder ses ofta som kärnvapenstater i bredare sammanhang.

Internationell policy kring kärnvapen bygger främst på NPT och kompletteras av andra avtal och mekanismer som syftar till nedrustning och begränsning av arsenalerna samt till ökad transparens och kontroll. Diskussioner och förhandlingar om leveranssystem, testförbud och nedrustning formar hur kärnvapenstaterna planerar sin säkerhetspolitik. Modernisering av arsenalerna fortsätter i flera av dessa länder och påverkar regional och global säkerhet.