Kärlblödning

Kärlblödning är medicinsk term som avser blödning från ett blodkärl, vilket leder till att blod lämnar kärlet och samlas i vävnad, kroppshålighet eller ut ur kroppen. Beroende på närhet och typ av kärl kan blödningen vara arteriell, ofta snabb och ljusröd samt pulsationsblödning, eller venös, oftast mörkare och mer kontinuerlig.

Orsaker inkluderar trauma, kirurgiska eller iatrogena skador under medicinska ingrepp, ruptur av aneurysm, tumörer eller inflammatoriska processer samt koagulationsstörningar som gör blödningar lättare.

I kärlblödning uppstår ofta en initial vasokonstriktion och bildande av blodplugg, följt av aktivering av koagulationssystemet; om kärlets integritet inte uppnår korrekt hemostas kan blodförlusten fortsätta, vilket kan leda till hematom, hypovolem och chock beroende på omfattning.

Diagnostik baseras på klinisk misstanke och bilddiagnostik vid intern blödning (t.ex. ultraljud, datortomografi) samt laboratorieprover som fullständigt blodantal och koagulationsparametrar. Behandling innefattar direkt tryck vid extern blödning; kirurgisk eller endovascular hemostas för inre blödningar, användning av hemostatiska medel, koagulationsfaktorer eller tranexamsyra, och vidare resuscitation med vätska och blodprodukter. I svåra eller svårlindrade fall kan angiografisk embolisering eller kirurgisk kontroll vara nödvändiga.

Prognos beror på blödningens plats och omfattning samt bakomliggande tillstånd. Snabb kontroll av blödningen och korrekt behandling förbättrar överlevnaden. Förebyggande innefattar god hemostas vid kirurgiska ingrepp, korrekt hantering av koagulopatier och skydd mot kärlskador vid invasiva procedurer.