koagulationsparametrar

Koagulationsparametrar är mått som används för att bedöma blodets förmåga att koagulera och för att övervaka hemostasen vid sjukdomar eller behandlingar som påverkar koagulationssystemet. De används vid utredning av blödningar eller ökad trombosrisk, i preoperativ bedömning och vid monitorering av antikoagulantiabehandling samt vid leverfunktionsevaluering.

De vanligaste parametrarna inkluderar protrombintid PT och internationellt normaliserat ratio INR, som speglar extrinsiska/den gemensamma vägen. Aktiv partiell tromboplastintid aPTT speglar den intrinsic vägen och används ofta vid heparinbehandling. Fibrinogenhalten anger tillgänglig fibrinogen i plasma. Thrombin time TT mäter konverteringen av fibrinogen till fibrin och kan avslöja fibrinogenbrist eller inhibitorer. D-dimer mäter nedbrytningsprodukter av fibrin och används vid misstanke om aktiv trombos eller disseminerad intravaskulär koagulation (DIC). Andra tester, såsom specifika koagulationsfaktoranalyser eller antitrombin/protein C/S-nivåer, används i mer specialiserade utredningar.

Trombocytantal och plättfunktion bedöms för att utvärdera primär hemostas; plättaggregationsstudier används i vissa fall. Viscoelastic testing, som thromboelastografi (TEG) eller rotational thromboelastometry (ROTEM), ger en helhetsbild av koagulationsförloppet i realtid och inkluderar fibrinolys. Dessa tester används ofta perioperativt, vid trauma eller i intensivvård.

Preanalyttiska faktorer påverkar resultaten, såsom provtagningssätt (citratblod), tid till analys, upparbetning och patientens medicinering eller leverfunktion. Referensintervall varierar mellan laboratorier och metoder, och tolkning måste göras i klinisk kontext. Koagulationsparametrar används främst för diagnos av blödningssjukdomar och för att vägleda antikoagulantiabehandling.