Kvotmetoder

Kvotmetoder är icke-sannolikhetsbaserade urvalstekniker som används inom forskning för att skapa ett urval som speglar vissa kända egenskaper hos populationen genom att fylla förutbestämda kvoter. Syftet är att säkerställa representation av viktiga undergrupper när sannolikhetsbaserat urval är opraktiskt eller fördyrt.

Tillvägagångssättet innefattar att definiera målpopulationen och nyckelkaraktärer som kön, ålder, region eller inkomst. Man bestämmer hur vanligt varje grupp förekommer i populationen och sätter upp kvoter därefter, antingen i proportion till deras andel i populationen (proportionella kvoter) eller på sätt som över- eller underrepresenterar vissa grupper (disproportionala kvoter). Urvalet sker sedan genom icke-slumpmässiga metoder, exempelvis bekvämlighetsurval eller kontinuerligt urval, tills alla kvoter är fyllda.

Variantformer inkluderar proportionella kvoter och disproportionala kvoter. Urvalet lämnar därmed viss kontroll över sammansättningen, men det kvarstår en risk för urvalsbias eftersom deltagare inte väljs slumpmässigt.

Användningsområden är framför allt marknadsundersökningar, opinionsmätningar och socialvetenskaplig forskning där snabbhet och kostnad är viktiga faktorer. Fördelar är snabbhet, lägre kostnader och att viktiga grupper blir representerade i urvalet. Begränsningar inkluderar att urvalet inte är slumpmässigt, att generaliserbarheten begränsas och att det inte är möjligt att beräkna ett traditionellt urvalsfel på samma sätt som i probabilistiska metoder.

Vid rapportering bör studier som använder kvotmetoder beskriva hur kvoterna sätts, vilka variabler som används, hur proportionerna fastställts, hur urvalet genomfördes och vilka begränsningar som följer av metoden.