Kustzonsområden

Kustzonsområden är geografiska zoner längs kustlinjen där särskilda planerings-, miljö- och riskhanteringsåtgärder tillämpas. Begreppet används inom land- och kustförvaltning för att samordna hur bebyggelse, infrastruktur och naturvärden möts i kantzonen mellan land och hav. Syftet är att hantera kustdynamik—såsom erosion, sedimenttransport, översvämningar och havsnivåförändring—samt att skydda känsliga ekosystem och bevara natur- och kulturvärden samt stödja hållbar utveckling och turism.

Delimitationen av kustzonsområden bestäms ofta av avstånd från strandlinjen, geomorfologiska riskfaktorer eller ekologiska kriterier. Eftersom kustmiljön förändras över tid kan gränserna uppdateras genom kontinuerlig kartläggning och uppföljning. Olika myndigheter och kommuner kan därför mäta och justera zonernas omfattning utifrån aktuella förutsättningar.

Åtgärderna i kustzonsområden kan omfatta begränsningar för nybyggnad, krav på särskilda byggnadssetbacks, bevarande av strandängar och sanddyner samt åtgärder för ökad motståndskraft mot stormar och högre havsnivåer. Naturbaserade lösningar som återställning av dunes och våtmarker samt anpassade kustskydd kan användas för att minska miljö- och ekonomiska risker.

Kustzonsområden används i kommunala översiktsplaner och detaljplaner för att styra markanvändning och skydda viktiga värden. De ingår även i internationell kustförvaltning genom arbetssätt som Integrated Coastal Zone Management (ICZM) för samordning över gränser och sektorer.

---