Krypteringsmoduser

Krypteringsmoduser är de sätt som en kryptografisk chiffers algoritm används på för att tillämpa kryptering på data av godtycklig längd. En mode definierar hur data delas upp i block eller hur ett strömflöde genereras, hur initialization vector (IV) eller nonce hanteras, samt hur padding och eventuellt autentisering av meddelanden genomförs. Valet av läge påverkar både säkerhet och prestanda.

Vanliga blockchifferlägen inkluderar ECB, CBC, CFB, OFB och CTR. ECB är den enklaste formen där varje block krypteras oberoende och kan leda till mönster i tydlig text, så det anses osäkert för de flesta tillämpningar. CBC använder en IV och kedjar blocken, vilket ökar säkerheten men kräver korrekt hantering av IV. CTR skapar ett keystream via en räknare och en nonce/IV och kräver unik nonce per nyckel för varje meddelande. För vissa applikationer används även padding-lägen som PKCS-s eller liknande, särskilt tillsammans med äldre blocklägen.

AEAD-lägen som GCM, CCM, EAX, OCB och ChaCha20-Poly1305 ger både konfidentialitet och integritet i ett sammanhang. Dessa lägen är vanliga i protokoll som TLS och i modern disk- eller packetkryptering eftersom de skyddar mot ändringsförsök och förfalskning.

Säkerhetstänkande: använd helst AEAD-lägen när det är möjligt, undvik ECB, och se till att IV/nonce och nycklar hanteras och genereras korrekt. Felaktig användning (till exempel åtskillnad av nonces eller felaktig padding) kan undergräva hela krypteringen.