Kroppstemperatur

Kroppstemperatur är den inre temperaturen i människokroppen, och den regleras av en samverkan mellan värmeproduktion och värmeförlust. Den normala kärntemperaturen hos friska vuxna ligger oftast omkring 36,5–37,5 °C, men kan variera med tid på dygnet, ålder och individuella skillnader. Olika mätmetoder används för att uppskatta kroppstemperaturen: muntlig, rektal, axillär och tympanisk (i örat). Värdena skiljer sig något mellan metoderna eftersom olika plats uppvisar olika nivåer av värme. Rektal mätning närmar sig kärnans temperatur bättre än axillär eller oral mätning.

Reglering: Hypothalamus fungerar som kroppens termostat. Den övervakar temperaturen och justerar värmebalansen genom att reglera blodflödet till huden, svettproduktion och muskelaktivitet. Vid värme ökar värmeförlusten genom vasodilatation och svettning; vid kyla minskar värmeförlusten genom vasokonstriktion, skakningar och ökad ämnesomsättning.

Mätning och tolkning: Olika platsers mätningar ger olika resultat; i klinisk praxis anses rektal- eller tympanisk mätningsvärden oftare spegla kärntemperaturen än axillär eller oral mätning. Faktorer som måltid, dryck, rökning, fysisk aktivitet, kön och ålder kan påverka resultatet samt miljöförhållanden som rumstemperatur och vind. Normaltemperaturen kan därmed variera mellan individer och under dygnet.

Betydelse och avvikelse: Feber definieras ofta som kroppstemperatur som är högre än personens normala baslinje, ofta över 38 °C vid munmätning. Feber är vanligt vid infektioner och kan vara en del av kroppens försvar. Hypertermi uppstår vid överhettning i varma miljöer eller vid medfött fel i regleringen, medan hypothermi innebär extremt låg kärntemperatur, ofta under 35 °C, särskilt hos äldre eller utsatta grupper. Temperaturövervakning används för att bedöma hälsotillståndet och följa behandling.