Kromkoboltlegeringar

Kromkoboltlegeringar, på svenska ofta kallade kromkoboltlegeringar, är en grupp tandtekniska material som huvudsakligen består av kobolt (Co) och krom (Cr) med tillsatser som molybden (Mo), volfram (W) och ibland nickel eller järn. I tandvården används de ofta nickelfria för att minska risken för nickelallergi. Dessa legeringar uppvisar en hög styrka och god korrosionsbeständighet i den salivmiljö som finns i munnen, samtidigt som de är relativt lätta att bearbeta och ytbehandla.

Egenskaperna hos kromkoboltlegeringar inkluderar hög mekanisk styrka, slitstyrka och bra formbarhet vid gjutning. De bildar ett tåligt ytlager som tål kyla och kemikalier i munnen och har god biokompatibilitet hos många patienter. Materialen ger god passform och stabilitet i både metall-keramiska konstruktioner och i rena metallramar.

Användning och tillämpning: kromkoboltlegeringar används främst för ramkonstruktioner i partiella proteser samt som metallbas i keramiska kronor och bryggor. De används också som basmaterial i metall-keramiska restaureringar och andra tandtekniska konstruktioner där hög styrka och god biokompatibilitet krävs.

Tillverkning och teknik: traditionell tillverkning sker vanligtvis genom investeringsgjutning, men moderna metoder inkluderar CAD/CAM-bearbetning samt additiv tillverkning (till exempel selektiv lasersmältning/DMLS) för att skapa ramar och komponenter med hög noggrannhet. Passform och ytkvalitet följs ofta upp genom polering och ytbehandling.

Standarder och hälsa: ISO 22674 omfattar dental casting alloys, inklusive kromkoboltlegeringar. Trots generellt god biokompatibilitet kan cobalt-relaterade allergier förekomma hos vissa patienter; noggrann patientutvärdering och materialval är därför viktigt.