Kraftkablar

Kraftkablar är elektriska kablar som är avsedda att överföra betydande mängder elektrisk effekt mellan kraftkällor och olika delar av ett elsystem. De används i elnät, industriella anläggningar, byggnader och infrastruktur där hög effekt, lång räckvidd eller ökat mekaniskt skydd krävs. Kraftkablar kan läggas ned i marken, dras i kabelkanaler eller användas i miljöer där särskilda skyddsåtgärder behövs mot väder och mekanisk påverkan.

Konstruktionsmässigt består ledarna vanligtvis av koppar eller aluminium. Ledarna är isolerade med material som PVC, PE eller XLPE och kabeln kan vara enkärnig eller fler-kärnig. Många kraftkablar är skärmade med kopparfolie eller metallisk skärm och har en yttre mantel av plast eller gummi. För nedgrävning används ibland armering, t.ex. ståltråd, för mekaniskt skydd.

Spänningsklasserna varierar och omfattar ofta lågspänning upp till cirka 1 kV, mellan- (1–36 kV) och högspänning över det. Kraftkablar finns som enför och flerledarkablar, med eller utan armering, och i olika konstruktioner beroende på installationssätt: nedgrävning, kabelkanal eller liknande. Valet påverkas av miljöförhållanden, belastning och krav på isolering samt skärm.

De flesta europeiska länder följer standarder från IEC/CENELEC som reglerar konstruktion, provning och märkning av kraftkablar. Vid installation är hänsyn till böjningsradier, jord- eller vattenexponering och underhållsbehov viktigt. Nedgrävning kräver rätt djup och skydd mot mekanisk skada, medan kabelkanaler kräver sekundärt skydd.

Användningsområden inkluderar distributionsnät till industrianläggningar, kraftverk, infrastruktur och offshore-installationer. Fördelarna är hög tålighet, god mekanisk förstärkning och skydd mot fukt och invasiv miljö. Regelbunden inspektion och testning av isolationsmotstånd och tätningar är vanligt för att säkerställa funktion och säkerhet.