Kostnadsfordeling

Kostnadsfordeling är processen att tilldela kostnader till kostnadsobjekt, såsom produkter, tjänster, avdelningar eller projekt, baserat på hur stor resursförbrukning de orsakar. Syftet är att spegla varje objekts verkliga kostnad i beslutsunderlaget, vilket underlättar intern prissättning, lönsamhetsanalys och optimering av resursanvändning.

Direkta kostnader kan kopplas direkt till ett kostnadsobjekt, till exempel råmaterial som används i en viss produkt. Indirekta kostnader, eller overhead, uppstår gemensamt och måste fördelas via en fördelningsbas eller kostnadsdrivare, såsom arbetstid, antal timmar, eller antal enheter producerade.

Vanliga metoder inkluderar direkt tilldelning (spårar kostnader direkt till objekt), stegvis fördelning (fördelar kostnader mellan stöd- och kärnavdelningar i steg), reciprok fördelning (löser ömsesidig fördelning mellan avdelningar med hjälp av algebraiska lösningar), samt aktivitetsbaserad kostnadsfördelning, ABC, som kopplar kostnader till kostnadsobjekt via de aktiviteter som orsakar kostnader och deras kostnadsdrivare.

ABC används ofta när overheadn uppstår i flera olika aktiviteter och där kostnadsdrivarna ger en bättre spegling av resursförbrukningen än traditionella volymbaserade baser.

Processen innefattar att identifiera och samla kostnader, bestämma kostnadsobjekt, välja lämpliga fördelningsbaser, fördela indirekta kostnader och övervaka resultatet. Val av metod bör balansera noggrannhet, komplexitet och kostnad.

Användningsområden inkluderar intern prissättning, produkt- och tjänstebeslut, budgetering och prestationsmätning. Begränsningar innefattar att kostnadsfördelningar kan vara godtyckliga eller baserade på antaganden, och att inte alla kostnader alltid bör fördelas till kostnadsobjekt.