Korttidsminnet

Korttidsminnet är ett minnessystem som lagrar och ofta håller information tillgänglig under en kort tidsperiod så att den kan användas i pågående tänkande och handling. Vanligt förekommande exempel är att komma ihåg ett telefonnummer tills man skriver ner det eller följa flera instruktioner i ordning medan man utför en uppgift. Traditionellt har korttidsminnet kopplats till passiv lagring av små informationsmängder, men i modern forskning används ofta termen arbetsminne för den aktiva bearbetningen.

Kapaciteten är begränsad; klassiska tumregler anger cirka 5 till 9 enheter (så kallade chunkar), och utan upprepad repetition försvinner innehållet inom några tiotal sekunder. Möjligheten att kombinera information i större enheter genom chunking förbättrar praktiskt minne och effektivitet i vardagliga uppgifter.

Inom modern kognition används arbetsminne oftare som beteckning på den aktiva bearbetningen och manipulationen av information; korttidsminnet används ibland som äldre benämning för den passiva lagringen. Neurobiologiskt anses frontalloben och parietalloben spela centrala roller i underhållet av informationen, medan hippocampus ofta kopplas till överföring till långtidsminne. Olika modeller och begrepp finns, men exakt mekanism är fortfarande föremål för forskning.

Från barndom till ålderdom kan korttidsminnet påverkas av uppmärksamhet, sömn, stress och ålder, och det kan försämras vid vissa neurologiska eller psykiatriska tillstånd. Samtidigt kan träning och strategier som upprepning och chunking förbättra funktionaliteten.

Se även arbetsminne och långtidsminne.