Kopparmineraliseringar

Kopparmineraliseringar avser geologiska processer som bildar kopparrika malmer och fyndigheter i olika bergarter. De flesta kopparfyndigheter bildas i magmatiska eller hydrotermala system där koppar transporteras av heta vätskor och avsätts när temperatur, tryck eller kemiska förhållanden förändras.

Vanliga typer är porfyriska kopparfyndigheter (porphyry copper deposits), volkanogena massiva sulfiddeponier (VMS), skarnfyndigheter och sedimentära kopparfyndigheter. Porfyriska kopparfyndigheter uppträder i eller nära stora magmatiska intrusiva kroppar i subduktionszoner och producerar omfattande sulfidsmalmer. VMS-deponier bildas vid eller nära havsbotten där hydrotermala vätskor avsätter koppar som sulfider. Skarnfyndigheter uppstår där magmatiska vätskor interagerar med kalkhaltiga bergarter och kan ge betydande kopparhalt. Sedimentära kopparfyndigheter utvecklas i sedimentära bergarter när koppar transporteras av vätskeflöden och avsätts i depositionen.

Primära kopparmineraler är vanligen kopparsulfider som chalcopyrite (CuFeS2), bornite (Cu5FeS4) och chalcocite (Cu2S). Sekundära mineraler bildas i väderzonen och kallas oxider eller karbonater, till exempel malakit (Cu2CO3(OH)2) och azurit (Cu3(CO3)2(OH)2).

Hydrotermala vätskor transporterar koppar i klorid- eller sulfidkomplex och avsätter dem när de kyls eller reagerar med bergarter. Supergene enrichment sker i oxidationzonen nära ytan när kopparlösningar mobiliseras och avsätts som sekundära mineraler, ofta och som ökar gruvarbetets ekonomiska värde.

Kopparmineraliseringar är ekonomiskt viktiga och utgör grunden för större delen av världens kopparproduktion. Utforskning innefattar geokemiska undersökningar, geofysiska metoder och borrning. Miljöaspekter innefattar hantering av dagbrott, vattenföroreningar och avfall, samt krav på rehabilitering och hållbar gruvdrift.